Amanda Persson

min älskling har åkt tillbaka till nyköping, allt som är kvar är stillhet och rastlöshet. så fort jag pussade hejdå till pontus och vände mig om och gick så saknade jag honom. att en människa kan påverka en så stark är ju helt sjukt. men så är det, jag älskar att vara med honom och när han inte är här segar dagarna sig igenom och jag vill bara sjunka genom jorden tills han kommer hem igen.

tänk att det var exakt 6 månader och en vecka sen jag träffade pontus första gången. det hände i samband med granny i falun när jag var där med saga, martina och tuva. vi hade planerat att det skulle bli helvilt och galet, och att vi bara skulle leva. så blev det också. det började med att jag och saga tog bussen till falun för att förkröka på kyrkogården mitt i stan, ni vet där alla hänger. vi knäppte första ölen och pratade ivrigt om kvällens planer. bredvid oss en liten bit bort satt ett gäng, lade bara märke till att jag kände igen en av dom men annars så var det inget märkvärdigt. kvällen fortsatte, vi träffade martina och tuva och tillsammans gick vi till den stora scenen där hoffmaestro skulle spela. dom kom upp på scenen, sjöng sina go'a låtar och jävlar va kul vi hade. vi hängde med i varenda låt, dansade och var helt problemfria och glada. sen kom "the storm", och jag fick halva publiken över mig. mina ben var sönderskrubbna, men vem brydde sig om det när man älskade livet? hoffmaestro spelade klart, så vi gick till en cykelväg som låg lite avsides och fortsatte vår lilla fest. sen fick martina och tuva nys om en hemmafest i närheten så vi gick dit. hade sett en kille tidigare som jag tyckte var jävligt söt. och när jag ramlade in på festen såg jag honom stå där och utbrister "där är ju han som är så jävla söt!" han måste ha tyckt att jag var helt dum i huvudet, men vi började snacka ändå. han tog mitt nummer, och jag spenderade resten av kvällen med honom och hans kompisar. vi gick tillbaka till arenan där granny höll till och kollade på mimikry, neverstore, kapten röd och säkert nån mer. vi stod och höll om varann, berusade och glada och njöt av allt som kvällen hade att erbjuda. sen skulle vi hem, sagas mamma hämtade oss och killen fick skjuts till jax av henne. där sa vi hejdå och inte trodde väl jag att den där killen från granny skulle påverka mig på ett så stort och starkt sätt. dagen efter vaknade jag hos saga, med ett oläst sms på mobilen. "har du lust att träffas imorgon?" stod det. och visst fan ville jag det, se vad det var för människa och varför jag hade dragits till honom kvällen innan. vi träffades dagen därpå, direkt efter skolan. han ringde mig när jag satt på bussen till borlänge och vi pratade tills jag klev av i centrum. och där låg han, på en bänk och log på ett sätt som bara han kan. vi kramades och gick hem till honom. där pratade vi om det mesta, och jag kände att jag kunde verkligen vara mig själv med honom. sen, när frågan kom upp kände jag vad jag verkligen ville. "är vi på g nu eller är vi tillsammans?" sen dess har jag och pontus, killen från granny, hållt ihop. och fan va underbart det har varit, trots alla rykten och annat skit som hänt på vägen. vi har brutit upp med varann men funnit varandra igen. allt det tyder på att det är meningen att det ska vara vi. och nu, ett halvår senare, har känslorna växt mer och mer för varje dag som passerat. jag ångrar inte en sekund att jag åkte till granny, träffade han två dagar efter och lärde känna honom. jag älskar verkligen dig Pontus, det vet du och jag hoppas att det är vi så länge tiden tillåter oss. jag hatar att behöva vara ifrån dig, men när du väl är hemma och vi får vara med varandra så är allt värt det. väntan, tiden som segar sig fram, allt. allt är värt det. jag älskar dig mest av allt, och jag hoppas att du vill samma som jag. livet ut, vi har lovat varandra.♥

känsloinlägg, många vet inte historien om hur allt började. nu vet ni. ta hand om er.



/ aPersson.