Amanda Persson

den här dagen har varit galet seg, och inte blir den bättre heller. vill att den ska ta slut så fort om möjligt för allt bara känns fel just nu..

tänkte skriva av mig lite och berätta hur allt står till. jag har humörsvängningar hela tiden, ena stunden mår jag bra och i den andra vill jag bara försvinna. bara en sån sak som att när nåt litet går fel kan jag må dåligt av det resten av dagen, eller bara brista i gråt för att allt känns värdelöst. eller snarare, jag känner mig värdelös.
ibland kan jag tänka på hur allt hade varit om jag hade flyttat efter 9an. då hade jag bott i antingen sthlm, halmstad eller nyköping, och jag tänker ofta på vad jag hade varit för person då. vad hade jag varit med för folk, vad hade jag gjort på fritiden och hur hade skolan varit?
visst, ibland ångrar jag att jag inte flyttade. jag hade fått komma bort från borlänge och fått nya chanser. början på ett nytt liv helt enkelt. men så tänker jag även på alla fördelar med att ha stannat kvar i borlänge;
jag hade aldrig träffat så många underbara människor, aldrig börjat dansa igen och aldrig fått träffa pontus. och när jag tänker på att det aldrig skulle ha hänt om jag var i en annan stad långt borta så tvekar jag inte en sekund på att bo kvar här var något negativt och nåt som jag borde ångra. det enda jag inte gillar är att det är just borlänge som jag har tillbringat hela mitt liv i, och nu vill jag bort härifrån.

vem sa att livet var lätt egentligen? det händer saker runt omkring en hela tiden som påverkar och etsar sig fast. på utsidan kanske man är glad, men ingen kan se insidan.
/ a.